Utställningen Korttelit

Utan titel (2021)

Verket påminner om en digital klocka, men det visar inte tiden så som vi är vana vid.
Varje sekund förändras mönstren på klockans skärm till olika abstraktioner. I centrum för verket står ljuset, rörelsen och synliggörandet av tidens gång. Den rörliga gränsen mellan ljus och mörker, som delar in planeten i dag och natt, verkar ha suddats ut i verket. Natt och dag har blandats ihop, precis som skiftarbete eller ljusföroreningar förvirrar dygnsrytmen. Verket är en allegori för en verklighet där dagsljuslampor lyser upp de nattliga gatorna.

Taneli Rautiainen (f. 1983) har blivit känd för sina verk där vardagliga element blir märkliga och formar vår bild av verkligheten. Rautiainen använder sig av många olika tekniker i sitt arbete, från skulptur till ljus och ljud. Rautiainens verk finns i flera konstsamlingar och han har skapat många offentliga konstverk.

The Dough Body Spa (2025)

The Dough Body Spa skapar med hjälp av skulpturer och installation i ett klädaffärs skyltfönster en uppställning av en gestalt på ett dyrt spa. Gestaltens kropp är en formbar massa och inte riktigt en riktig människa ändå. En situation där du är både konsument och vara, men försöker ändå koppla av. Något känns inte rätt. Svettdroppar blandas med vattendroppar. Avloppet luktar och är igensatt av hår. Julledighet på spa eller bara en helt vanlig bastukväll? Utfattig i de rikas trasor.

Kärnan i Rusto Myllylahtis konst är fria former och glädje. Hans arbete präglas av flödet av idéer, att följa dem och att förlita sig på improvisation. Myllylahtis utställningar är ofta installationer som baserar sig på rummet och som kombinerar skulpturer, figurer, ljud, målningar och video.
I bakgrunden till verken syns ömhet, konsumtionskulturens avfall, skärp och förstörelse samt det digitala larm som den artificiella intelligensen skapar.

Myllylahtis verk har visats i flera grupputställningar, till exempel på Mäntän Kuvataideviikot, SIC-galleriet, Aines konstmuseum, Lofotens internationella konstfestival och festivalen Sequences XII på Island.

Utöver utställningar arbetar han med projektet Elatu Nessa, som kombinerar scenkonst, musik och ljudkonst. Elatu Nessa har turnerat i Finland och Europa sedan 2015 med framträdanden i konstlokaler och under musikevenemang och festivaler.

Glitch – A New Beginner Level (2025)

Verkets ljud är påslaget kl. 9–22.

Glitch acts both as a disruption and as a connection – a momentary stretch or tear in reality, a visible and audible break in the fabric of everyday life. This work explores the layers of the visible and the audible, the porosity of boundaries, and utopian imagination. It invites the viewer to stop at the threshold where an error becomes a possibility and a disruption opens up space to see and hear in a different way.

Kaija Hinkula holds a degree of Master of Fine Arts from the Academy of Fine Arts of the University of the Arts Helsinki.
Her art consists of sculptural paintings, installations and video performances. Her works have been exhibited in Finland and abroad.

Sound designer and musician Jarkko Kela holds a degree of Master of Arts from the Department of Film at Aalto University and has also studied music technology. As a sound designer and composer, he has collaborated extensively with professionals in various artistic fields.

Atlas (2024)

Atlas är ett videoverk som består av 50 animerade loopar. Verket är inspirerat av rymdkapplöpningen under 1950–1970-talen. Det är en abstrakt och lekfull visualisering av rymdforskning och hur temat skildrades i filmer och böcker på den tiden. Suosalo skapar verk av skannade pappersklipp och digitala vektorer genom att animera dem med bildbehandlings- och videoprogramvara.

Irene Suosalo är en videokonstnär från Helsingfors som fokuserar på experimentell animation. De flesta av hennes verk är korta animerade loopar eller videoinstallationer, som består av hundratals animerade element. Hennes verk har visats på Designmuseet, Amos Rex och Aboa Vetus Ars Nova. År 2022 utsågs Suosalo till årets illustratör av Illustratörerna i Finland rf. Bland hennes kunder finns bland annat New York Times, Iittala och Bottega Veneta. Hon arbetar också som visuell DJ.

Saxophone, knight, parallel (2025)
The light, house, more-than-human (2025)

Verken Saxophone, knight, parallel och The light, house, more-than-human utforskar offentlig konst. De utnyttjar konstens ”universella” grundläggande egenskaper – ljus och färg – och öser ur 2000-talets installationskonst.

Eeva Juutis verk utforskar nuets betydelse. Hon behandlar material, föremål och bilder som tidsmässiga artefakter och bärare av naturens och människans energi.

A Base for a Crane (2025)

A Base For A Crane är ett samarbetsprojekt mellan CraneBird, alltså Fox och Vairio, som har skapats under dimman och månen på en stig som leder från staden ut till en myr, en förbindelseväg. En savann av matväxter, där växterna håller varandra i handen för att bilda en stabil bas för flykt, rörelse och tid.

Maija Fox (she/her) är en konstnär från Helsingfors vars skulpturer och installationer är skapade med hjälp av metalltillverkningstekniker. Fox belyser beröringspunkterna mellan feministiska och miljömässiga perspektiv genom att reflektera över bruksföremåls identitet, materiella processer och funktion i deras respektive miljöer.

Valo Vairio är en bildkonstnär från Helsingfors. Reflektioner kring populärkultur och konsumtion är återkommande i hans arbete. Vairio arbetar främst med skulpturer i metallgjutningsteknik och leker med kontrasterna mellan DIY-stil och traditionella metoder.

Bleach 3 (2018-2025)

Bleach 3 kombinerar handfärgade Molton-tyger och gallerstrukturer – material som vanligtvis går obemärkta förbi i bakgrunden av scener och händelser. Verket inbjuder oss att ompröva dessa verktyg för stöd och döljande, och ger dem en ny närvaro och betydelse när de lösgörs från sina funktionella roller och åter tas fram som material för personliga konstnärliga uttryck.

Timo Vaittinen är en bildkonstnär från Helsingfors som arbetar med olika material och medier. Materialexperiment, reflektion över samtida begrepp och balansen mellan det poetiska och det konceptuella är kärnan i hans arbete.

Vaittinens konst har ett drag av mystik, med starka rötter i psykedelia och underground-kulturer. Vaittinen deltar i projekt som drivs av konstnärer, som Rooftop Press (2017-) och SIC (2012-).

The Unruled in old pink (2025)

Glasmålningen är gjord med ett avvikande alfabet, polymorfa och missbildade bokstäver. Genom att fördunkla läsbarheten ger Ruscica skriften en nästan primitiv uttrycksmässig och semantisk potential, och gör samtidigt iakttagandet och läsningen till en lekfull gåta.

Jani Ruscica arbetar med rörlig och tryckt bild, skulptur och performance. Det centrala i konstnärens arbete är betydelsens glidningar, som överskrider tidens, rummets och kroppens former. I sitt arbete med fragmentariska tecken eller bilder använder Ruscica skenbart bekanta element för att försvaga den omedelbara förståelsen och väljer gärna osäkra, improviserade processer.

Det tvärvetenskapliga arbetet har lett till samarbeten och uppdrag med Camden Art Centre och Animate Projects i London samt MoMA PS1, Creative Time och MTV Global i New York.

Rinnakkaiset (2025)

Röst: Mikko Joensuu
Verkets ljud är påslaget kl. 9–22.

Havas och Vilppula har skapat en installation inspirerad av Stockmanns ikoniska julfönster. I verket ser vi figurer som är snidade i trä och som alla verkar fokusera på det som de håller på med. Tillsammans bildar de en sympatisk och besynnerlig grupp, där alla lever sida vid sida men i olika världar.

Milja Havas (f. 1985) är en bildkonstnär som arbetar med skulptur och teckning. I hennes verk finns ofta hänvisningar till sagor och folksägner, som gör leken till verklighet. Hennes tecknade och snidade figurer lever i sina egna miniatyrvärldar innanför vår egen verklighet.

Emma Vilppula (f. 1994) är en skulptör verksam i Helsingfors, som genom sitt skulpterande skapar verk som blandar det roliga med det spännande. Vilppulas verk kännetecknas av sin funktionalitet. Man kan gå in i verket, interagera med det eller skapa något i det.

Freed from Desire, Nananana (2020)
Return to innocence (2025)

Två tuschteckningar på tyg från hemmet följer nervsystemets nycker och ritar ut den kroppsliga upplevelsen som tätnande ytor, mönster och självlandskap. Return to Innocence är en del av en verkshelhet av neurologiskt tecknande som återvänder till Freed from Desire, Nanananas (2020) värld, och som skapades på residenset Saaris gård (2025).

dylan ray arnold är en bildkonstnär från Rönnbacka som arbetar med materialitet, kroppslighet och rumslighet genom skulptur, teckning och installationer. Till hans praktik hör också ett långvarigt samarbete med konstnären Océane Bruel. dylans verk har visats i separat- och duoutställningar bland annat på Sic Space, Forum Box, HAM-galleriet i Helsingfors och In extenso och Glass box i Frankrike, samt i grupputställningar bland annat på
Kiasma, Galerie CC i Malmö och Pauline perplexe i Paris.

Vision #16 i serien Shallow Waters, Misty Waves (2024)
Vision #42 i serien Shallow Waters, Misty Waves (2024)

Projektet Shallow Waters, Misty Waves avslöjar en osynlig dimension i vardagen. Projektet, som baserar sig på en esoterisk upplevelse, avslöjar ett dolt manus i den omgivande världen – mysterier som fortfarande andas, fastän vi har glömt bort hur man ser dem.

Sari Soininen (f. 1991) är en finländsk konstfotograf som är känd för sina levande, drömlika bilder och stämningsfulla visuella världar.
Med hjälp av färggel, blixt och tekniker för lång exponering bygger hon i stunden alternativa verkligheter och utforskar gränserna mellan observation, symbolik och det osynliga. Hennes arbete är förankrat i filosofisk forskning och esoteriskt tänkande. Hon utgår från personliga mystiska upplevelser som utmanar och utvidgar vår förståelse av verkligheten. Hon har ställt ur i många separat- och grupputställningar i Europa och USA.

On mahdollista (2025)

Verket har skapats genom att ta bort text på sidorna i en gammal faktabok och bara låta en del av orden och bokstäverna förbli synliga. De utsuddade texterna kan föra tankarna till censur, men även till att minnas och glömma. Det tomma utrymmet och de försvunna orden är lite som tystnad. Metoden kan också ses som en omskrivning, att berätta om tidigare texter ur ett nytt perspektiv.

Milja Laurila (f. 1982) är en bildkonstnär som arbetar med arkivfotografier och texter. Laurila har en magisterexamen i fotografi från Aalto-universitetet (2010) och en magisterexamen i kreativt skrivande från Konstuniversitetet (2025). Hennes verk har ställts ut på Nationalbiblioteket, fotogalleriet Hippolyte och Helsingfors konsthall samt internationellt på Paris Photo, Brooklyn Museum och LACMA i Los Angeles. Verken finns i flera offentliga och privata samlingar.

Orrida Bellezza (2025)

Orrida Bellezza är en verkshelhet som handlar om att utforska och hitta. Verket är baserat på fotografier av snö, sand, is och smuts i staden. I skapandeprocessen skriver Reis ut bilderna, flyttar, klipper och tejpar dem, målar på dem och kombinerar dem till enskilda fritt stående strukturer.

Sebastian Reis är en bildkonstnär bosatt i Helsingfors, som ursprungligen kommer från Österrike.
Han kombinerar fotografering, måleri och element av skulptur. Reis arbetssätt är sprunget ur en syntes av subjektiva upplevelser och kultur- och konsthistoriska händelser. I sina verk utforskar han ofta motsättningen mellan monumentalitet och förgänglighet.

Reis har en konstmagisterexamen från Bildkonstakademin och har studerat vid konstakademin i Leipzig i Tyskland. Hans verk har ställts ut i flera separat- och grupputställningar i Finland och utomlands.

Big Frown (2025)

Verket Big Frown är byggt av återvunnen metall från bord från en festlokal som användes olovligt. Verket och dess material döljer flera lager av historia. Det är fråga om en möbel som ursprungligen massproducerades industriellt, och som monterats av en hantverkare, patinerats av besökare i festlokalen och till slut samlats ihop och omarbetats av en konstnär.

Matti Sumari (f. 1987) bor och arbetar i Malmö, Sverige. Hans arbeten utforskar resurser som kan användas i stadsmiljön – gratis slaggprodukter, biprodukter av det moderna livet – som genom stadens ämnesomsättning sorterats ut till soptippar. Elektronikavfall, aluminium, koppar och andra metaller samlas in och används i skulpturer. Med sina verk förhandlar Sumari om villkoren för att använda vår samhälleliga miljö.

Bodily Creatures 02 (2023)
Distortion_07 (2016)
In Between I-VII (2015)
Longing I (2012)
Longing II (2013)

I utställningen visas ett urval av Ikrams konstnärliga produktion från åren 2015–2023, som utforskar mellanrum, längtan, kulturell identitet och minnen.

Nayab Noor Ikram (f. 1992) är en bildkonstnär och fotograf verksam i Finland, som hör till den pakistanska diasporan på Åland. I sitt konstnärliga arbete använder sig Ikram av rörlig bild, fotografier, performance och installationer, där hon genom ritualer och symbolik utforskar mellanrum, kulturell identitet och begrepp kring minnet.

Hennes verk har ställts ut i Finland och internationellt bland annat på Art Week i Tokyo, i Finlands paviljong på Gwangju-biennalen, på konstfestivalen i Mänttä 2021 och i Europaparlamentet 2020. Verk av henne finns också i Helsingfors stads offentliga och privata samlingar, som förvaltas av HAM och Ålands konstmuseum.

Oral Stories (Pleurer dans sa bouche) (2025)

Oral Stories (Pleurer dans sa bouche) handlar om känslosamma berättelser och deras smak. I verket ser man förstorade aprikos- och olivkärnor av trä, som placerats på ett näsdukstyg.

Océane Bruel (s. 1991) är en fransk bildkonstnär som är verksam i Helsingfors. Bruel arbetar med skulpturer och installationer. Hennes verk har ställts ut både i Finland och internationellt, bland annat på SIC Space i Helsingfors och Titanik i Åbo. Förra året ställde hon ut på EMMA-museet och Kiasma. Internationellt har hennes verk visats på gallerier i Clermont-Ferrand och Lyon i Frankrike samt på galleriet Gether Contemporary i Köpenhamn.

Utöver sin privata konstnärliga verksamhet har hon samarbetat med dylan ray arnold sedan 2016. År 2021 fick de ett stipendium från Raimo Utriainens stiftelse.

Coincidence (2025)
Sång: Iida Valme
Mixning and mastering: Lucian Loven

Verkets ljud är påslaget kl. 9–22.

I verket är minnet sammanflätat med tron; båda existerar i utrymmet mellan verklighet och fantasi. Spåren av myter och levda erfarenheter påminner oss om att även det osynliga lämnar spår i det vi rör vid, gör och minns. Dessa föreställningar fungerar som tysta riktlinjer som förs vidare från generation till generation, styr gester, formar möten och skapar möjlighet till undantag.

Naomi & Wanda Holopainen bildar en tvärvetenskaplig konstnärsduo som utforskar minnet, rörelse och tidens mysterier. Genom installationer och gemensamt skapande skapar de ögonblick och upplevelser som bygger på arkiv, förfäders kunskap, symbolik och utrymmen mellan dem. Genom upprepning, variation och observation belyser verken sambanden mellan människor, platser och berättelser som formar det förflutna, nuet och framtiden.